Månaden i Sickla

sickla

Förvandlingen från hur Sickla såg ut tidigare till vad det är idag är fascinerande i sig men utmaningen precis som i Farsta är att få platsen att fortsätta utvecklas. Här har Magnus som är etablerare i Sickla en viktig roll och under mars månad skulle jag hjälpa honom. För att få en bättre bild av Sickla så tänkte jag visa lite mer av hur det ser ut idag och vad som är på gång.

Under slutet av 1800-talet växte ett industriområde fram där blivande Atlas Copco var en ledande aktör. Det var inte förrän 1990 som produktionen av bl.a. borrmaskiner flyttade till Örebro och fastighetsbeståndet såldes till Ljungberggruppen 1997. Ett stort arbete sattes igång och 2005 invigdes det som idag är Sickla Köpkvarter. Arbetet är dock inte över, hela tiden sker projekt för att göra Sickla till en ännu bättre plats. I detta nu förlängs tvärbanan till Sickla, tunnelbanan mot Nacka ska stanna vid Sickla, kontor och parkeringshus i form av Sickla Front II byggs och produktion av bostäder står om dörren. Jag tog mig nyligen en runda för att få veta mer om projekten men också för att visa er hur det ser ut just nu.

På grund av den nära kopplingen till Sickla är det här många av oss sitter till vardags. Vi delar huset nedan med Atlas Copco som fortfarande har sitt huvudkontor kvar i Sickla trots att produktionen har flyttats till framförallt Örebro.

Sickla HK60 Urban Deli Mtesplats Hesselman

Magnus tillsammans med René som är marknadsområdeschef i Sickla jobbar ständigt med att utveckla området på handelssidan. Under mars fick även jag vara en del av teamet och månaden var intensiv med många möten med såväl befintliga som potentiella hyresgäster. Många vill in i Sickla och de som redan är på plats har ofta funderingar kring vad som är på gång och hur deras enhet kommer att påverkas. Utöver förberedelsearbete kring Sickla så deltog jag vid assessment center för att hitta nästa trainee (bra jobbat Marcus), gick på frukostseminarier om framtidens handel, hjälpte hyresavdelningen med styrelserapporter och skapade hjälpmedel för våra etablerare. Månaden i Sickla var intensiv, det är lätt att på förhand tro att en framgångsrik produkt är ett självspelande piano men det har visat sig vara tvärt om. Hårt arbete krävs för att hålla hyresgästerna nöjda samtidigt som nya planer och projekt uppkommer till området. Ett gott rykte ger även högre krav från såväl hyresgäster som konsumenter, alla måste hållas nöjda. Att ta tillvara på den härliga industrikänslan samtidigt som platsen ska vara modern och nytänkande är en annan utmaning, en utmaning utöver det vanliga.

Under den kommande veckan for jag söderut, Mobilia i Malmö var nästa destination.

Vi hörs! /Robin

En stad växer fram

Innan jag går in på min månad i Sickla så ska jag backa bandet lite. Det var första dagen på jobbet och jag hade ett minst sagt inspirerande möte med bolagets dåvarande vd Inga-Lill. Jag hann tyvärr inte jobba så mycket med henne men under bara detta samtal så visade hon vilken otroligt jordnära och kompetent person hon var. Full koll på allt samtidigt som hon tillsynes inte brydde sig om att jag var trainee och hon vd. Redan här märkte jag vilken varm organisation som hon styrde över, ingen är värd mer än någon annan och man tar sig tid att hjälpa varandra oberoende vem det är som frågar.

Nåväl, innan jag går vidare med vad jag gjorde med etablerar-Magnus i Sickla så måste jag ändå få berätta lite om var Inga-Lill visade mig under vår pratstund. En gammal bild förstorad på en skiva. Motivet? Sickla före dess förändring. Nedan ser ni också hur Sickla ser ut idag och vad som kan tänka sig vara på gång!

Sickla var en plats som förvisso lockade en del kunder men som inte på något sätt liknar det som Sickla är idag. Sickla har blivit en stad i staden som lever dygnet runt. Inga-Lill berättade att allting bara börjat med en idé om hur detta område kunde utvecklas, någon såg en stor potential i Sickla där ett köpkvarter kunde få växa fram samtidigt som den härliga industrikänslan fick leva kvar. Idag känns Sickla som en självklarhet men oj vad inspirerande det var att höra hur det hade fått växa fram. Utmaningen ligger i att fortsätta utveckla Sickla för att hela tiden behålla sina nöjda kunder och samtidigt attrahera nya. Detta var något jag försökte hjälpa Magnus med under våren. Mer om min tid i Sickla och dess framtid nästa vecka!

Ta hand om er /Robin

Gruvan under Sickla

Det mullrar till ibland på kontoret här i Sickla. Första gången jag märkte det så var det tillsynes bara jag som reagerade varpå jag hör med kollegan bredvid. ”Var förmodligen bara från gruvan”. Många gissningar hade jag nog kunnat skaka fram men tanken på att vi satt på en gruva hade i ärlighetens namn inte varit en av dem. Några veckor senare hängde jag med ett gäng från bolaget ner i gruvan för att se vad som sker där.

Gruvan har idag flertalet syften där Atlas Copco både visar upp sina produkter i en utställningsdel men de använder den också för att testa sina produkter. På den lägre nivån, ca 40 meter under marken, testas de transformer-liknande maskinerna som då och då påminner alla i huset om sin närvaro.

Det som slog mig när jag kom ner i gruvan var hur rent och snyggt det var i de första delarna. Idén är att Atlas Copco ska kunna bjuda in gäster och enkelt ta sig ner via samma hiss som kontoret vi delar med dem. Lite längre in i gruvan finns också en lokal som liknar vid en biosalong, The Atlas Copco Hall. Här kan de arrangera event för närmare 100 personer i en minst sagt annorlunda miljö. Vid fortsatt promenad i gruvan blir takhöjden lägre och känslan av riktig gruva börjar smyga sig på en.

Gruvan används även för andra arrangemang med jämna mellanrum. I september varje år arrangeras Sickla gruvlopp där merparten av loppet hålls nere i gruvan.

Delar av gruvan är öppen för allmänheten där visningar arrangeras med jämna mellanrum som en del av berättelsen om Sicklas historia. Om ni också vill besöka gruvan kan ni läsa mer om det här. Mer om Sickla och min tid där inom kort!

Över och ut! //Robin